Artist statement

Artist statement

Nutidens måleri

Jag gör en nutidens måleri. Framför allt skildrar mina målningar platser, människor och mentala kopplingar. Såsom mellanmänskliga spänningar. Även relationen mellan en individ och ett kollektiv påverkar motiven. Likaså länken mellan den mentala och den fysiska världen.

Motiven är symboler för personliga iakttagelser. Såsom vaga kopplingar mellan världshändelser och mina egna erfarenheter. En annan central punkt jag återkommer till är frågor om hur känslor spelar en roll i sociala sammanhang. Dessutom antyder jag ofta en outtalad berättelse i målningen. Tillsammans med en känsla av ett lurande odefinierat hot som kontrasterar det välbekanta.

Sammantaget representerar målningarna möten eller avsaknaden av sådana. Dessutom är idén om möten en del av hur jag målar. I allmänhet målar jag ofta olika delar som kontrasterar mot varandra. Vidare lägger jag till element av representation i ett rumsligt djup. Samtidigt vill jag att tittarna ska läsa några av dessa element som ovanpå målningen.

Sammanfattningsvis handlar mitt arbete om luckor och samband. Speciellt mellan utseende och det verkliga. Likaså i föreningen mellan tanke, språk och verklighet. För det mesta utforskar jag hur känslor och en drivkraft påverkar social förändring.

Målning av det samtida samhället

Målning av det samtida samhället

Jag ser mitt arbete som en målning av det samtida samhället. På senare år har jag faktiskt målat dystopiska scener med människor i ett introvert tillstånd. Även om dessa människor är tillsammans, är de också ensamma. Särskilt relaterar dessa verk till min upptagenhet av rädsla, i denna ångestens tidsålder. Rädsla påverkar inte bara hur vi lever vår vardag och hur vi interagerar med varandra. Men också, enligt mig, påverkar det i förlängningen politiska utfall.

Faktiskt så föreställer jag mig att den tekniska utvecklingen, globaliseringen och invandringen skapar osäkerhet. Därför upplever fler och fler människor en omotiverad och odefinierad rädsla. Och denna rädsla föder en önskan att skydda den sociala statusen och status quo.

Närhelst vi försöker kategorisera denna vaga känsla av ett hot, föreställer jag mig att det är lätt att falla in i en cynisk attityd. Av den anledningen tror jag att högerpopulister får allt fler röster. För att de ger hotet en identitet. Dessutom bidrar viljan att behålla och skydda vår livsstil till klimatförändringarna på lång sikt.

När jag arbetar med dessa ämnen utgår jag från mig själv och den kultur jag lever i. Sammanfattningsvis försöker jag förstå svårtydiga tendenser i samtiden. När jag gör detta ser jag mig själv som en kvasi-psykoanalytiker med samhället och mig själv i soffan.

Konceptkonst?

Konceptkonst

Min entusiasm för hur skenet kontrasterar mot verkligheten härrör från mina studieår. Nämligen påBeaux-Arts de Paris. Kort sagt där kände jag att jag var en del av samhället. Samtidigt kände jag att jag inte var det. Med resultatet att jag började leka med tankar om sociala konstruktioner. Som normer och hierarkier. På samma sätt kämpade jag med att konsten saknar tillräckliga och nödvändiga villkor.

Under den här tiden började jag också fundera på separata koncept som skapar varandra. Till exempel de symbiotiska relationerna mellan tanke, språk och verklighet. För att inte tala om sambandet mellan individen och kollektivet.

För mig är det viktigt att målningen har en anledning att vara målning. Istället för att vara ett språkbaserat, konceptuelltkonstverket. Således skildrar de mentala begrepp, fast i ett limbo mellan språk och verklighet.

Social perception

Social Perception

Mitt intresse för rädslor har sitt ursprung i min kamp med social ångest. Alltså har jag upplevt spänningar i mötet med andra människor. Dessutom undrar jag om det finns naturliga drivkrafter som påverkar social förändring. Som ett resultat av detta arbetar jag med tanken att rädsla i förlängningen påverkar den politiska utvecklingen. Men temat rädsla är något jag ser som en tillfällig underkategori av mitt arbete.

Rädsla blev ett ämne för mitt arbete först när jag kände mig rädd för vissa politiska och globala förändringar. För det första har min rädsla för den pågående, konstgjorda, ekologiska katastrofen ökat under åren. Även politiska partier med koppling till fascistisk ideologi skrämmer mig.

När ultranationalistiska partier växte i slutet av 2010-talet växte mitt politiska engagemang. För det första pekar dessa partier ut en grupp som skulle hota den nationella identiteten. För det andra tystar de oberoende media. För det tredje tar de avstånd från forskning om klimatförändringar. Och slutligen vill de återskapa någon historisk period med konservativa ideal.

Temat medvetande i relation till politik har varit en del av mitt arbete under lång tid. Men när mitt politiska engagemang växte, ändrade mina målningar fokus. Tidigare hade mitt arbete medvetenhet i förhållande till omvärlden som utgångspunkt. Senare har mitt arbete haft individens relation till kollektivet som utgångspunkt. Jag gör med andra ord konst om social perception.

Politisk konst?

Politisk Konst

Jag är som sagt intresserad av kopplingar mellan det personliga och det politiska. Jag känner också ett politiskt engagemang för människor i utsatta positioner. Men jag vill inte föra någon annans talan. Å ena sidan tar jag avstånd från identitetspolitik. Med andra ord tror jag inte att en grupp människor kan dela en gemensam identitet. Till exempel tror jag inte att alla vita män i en kristen kultur till fullo delar ett gemensamt kulturarv. Även om dessa människor kan ha några gemensamma erfarenheter. Å andra sidan skulle jag se det som exploatering om jag skulle försöka representera en annan persons lidande.

Istället fokuserar jag på att utforska svårfångade sociala strukturer relaterade till en ojämlik maktfördelning. Det vill säga, jag är intresserad av mönster i sociala relationer. Och hur individers handlingar kan bli en kollektiv händelsutveckling, som en trafikstockning. Dessutom tror jag inte på konstens förmåga att skapa direkt politisk förändring. Det vill säga att det finns effektivare sätt att skapa förändring än att skapa konst. Samtidigt påverkar politiska händelser mitt arbete. Även om jag inte ser mitt måleri som politisk konst tror jag på konstens förmåga att emancipera en åskådare och skapa samtal.

Måleri i den digitala tidsåldern

Måleri i den digitala tidsåldern

Arbetet med en målning brukar börja med att jag gör en skiss i Photoshop. Antingen använder jag en projektor för att skissa upp målningen på duken eller så målar jag direkt från en skiss. Sedan bygger jag upp målningen bakifrån fram, lager för lager. Även om jag planerar varje målning noggrant tar processen snabbt över. Slutligen utgör planerade delar, olyckor, tillfälligheter, omvärderingar och experiment det färdiga resultatet.

Jag baserar målningarna på bilder från mina skisser och 3D-modeller, Internet, nyhetsmedia och fotoalbum.

En av oändliga perceptioner

Målet är att kommunicera min förståelse för hur jag förstår det ständigt föränderliga nuet. Tillsammans med alla andra perspektiv i världen vill jag bidra till en helhet. Det vill säga ett oändligt fält eller ett jämnt utrymme utan någon signifikant eller grundläggande uppdelning. Slutligen skapar jag ett mentalt gungfly utan tydliga instruktioner om hur man ska tänka eller agera. Istället hoppas jag att mina målningar får tankarna att vandra.

Gå till biografin

Kolla in den här sajten om samtida målare.